Stora frågor och enkla lösningar

I somras började vi, Malin Johansson och Lena Martinsson, diskutera vissa grundantaganden i arbetet mot sla-veri. Vad betyder det att vi kämpar mot strukturer? Hur gör vi då? Nedan följer ett avsnitt ur vårt samtal som inleds med en diskussion om själva frågan “Hur avskaffar vi slaveri?”


Lena: Den där frågan du vet, “hur avskaffar vi slaveri?” Den är ju bara för stor...
Malin: Ibland tänker jag att allt blir så stort och då blir man helt knäpp och gör istället ingenting. Men det är också att göra det lätt för sig, att inte orka bry sig och lägga sig platt.
Lena: Ja, det är ett problem. Frågan kan ju också få oss att tro att det finns en stor genialisk lösning någonstans. Men hur kan vi förstå förändring? Är det exempelvis möjligt för en individ att påverka?
Malin: Ja det är möjligt, för annars hade ju inget hänt. Det kan vi, håller du inte med?
Lena: Jo, men samtidigt tror jag att det är viktigt att gå samman, att bli många. Jag läste en bok om människor som samlas, som visar här är vi! Vi kräver att ni erkänner oss. Jag tänker på de fattiga och landlösa som samlas för att med Ekta Parishad gå den långa marschen Jaj Jagat 2020. De är visserligen inte slavar, men den fattig-dom de utsätts för är ett fruktansvärt våld. Tillsammans blir de oundvikliga och en politisk kraft.
Malin: Ja. Alltså vi får kraft av att göra saker tillsammans, att känna - någon står på min sida.
Lena: Om strukturer ska kunna ändras behöver vi gå samman, det är därför vi är en organisation i BLLF Swe-den. Men det är också viktigt att förstå strukturernas komplexitet.
Malin: Precis. Och jag tror att vi ofta vill se den enkla lösningen och servera den. Det ska vara lätt och kommu-nicerbart, inte krångligt och diskuterbart. Men gör vi det för lätt och tror att allt har enkla svar förminskar vi både problemet och kanske också oss själva. Jag menar tron på att allt hela tiden är lätt är ju nästan populism.
Lena: Ja, det är viktigt att inte förenkla men det är så lätt hänt. Det finns också ett begär efter att få se resultat, att just “jag” eller “vi”, bidragit till förändring, gjort gott. Ibland när jag hör berättelser om BLLF Sweden låter det som det just är våra insatser som förändrat allt, som om det inte fanns någon kamp för förändring dessförin-nan, eller oss förutan. Vi har antagligen bara varit med på ett litet litet hörn, vilket kan vara gott nog.
Malin: Jag såg en reklam för bistånd. En stor TV-skärm visade en brödlimpa, vid sidan av kunde man dra sitt betalkort. På skärmen kunde man då se hur en skiva bröd skars upp och “skänktes” bort. Reklamfolket tycker det här är bra - kommunikation ska vara tydlig och enkel. Det finns två problem som ger dålig eftersmak, dels maktförhållandet “jag ska vara så snäll och ge bort något, åhh så bra jag är” och dels förminskandet av proble-met när vi hela tiden söker det enkla.
Lena: Håller med, vi måste fundera över vad metoderna gör med oss. Ditt exempel visar så tydligt att givandet kan bli en del av förtrycket och därmed en del av den problematiska strukturen. Det liknar lite problemet med frågan “Hur vi kan avskaffa slaveri?” och att vi genom att ställa den också blir en del av problemet, som om det fanns en enkel metod.
Malin: Det går inte att svara på frågan hur vi avskaffar slaveri. Men vi verkar vara eniga om betydelsen av att organisera sig, och reflektera över vad insatser får för konsekvenser, vilka problematiska föreställningar de eventuellt skapar och kanske återskapar. Det behövs en pågående diskussion med alla inblandade om hur vi ska göra saker bättre och på så vis går några steg åt rätt håll.
Lena: Ja, och visionen om en jämlik värld där det inte finns slaveri eller någon form av exploatering är ju viktig för oss. Det ger oss en riktning i den svåra och komplexa kampen.

Lena Martinsson, Malin Johansson